Behöver skriva av mig lite...
Är extremt ledsen just nu... Känns som att det mesta håller på att gå åt helvete! Först och främst får jag aldrig sova ordentligt, sen är jag helt nojjig över vad jag äter, tokstressar med skolan trots att jag inte behöver göra det, får ångestattacker titt som tätt och drömmer mardrömmar näst intill varje natt...
Och som att det inte räcker så vet jag inte vart förhållandet med Fredrik är påväg... Han bor i garaget just nu, vilket jag accepterar till 100% för jag vet att bilar är något han brinner för och att på sommarhalvåret så är det såhär. Men varför är det bara jag som får flänga hit och dit bara för att få träffa honom en, max två gånger i veckan?! Jag lämnar mina katter helt ensamma och får bara sämre och sämre samvete över det... Dom är jätteledsna när jag packar väskan för att åka till Fredrik och superglada så fort jag kommer hem... Dom verkar inte heller må bra av att jag flänger som jag gör... Visst, jag åker på eftermiddan, kvällen för att sedan komma tillbaka på förmiddan dagen efter, men tror inte dom mår bra av att jag gör så... Under veckorna är jag i skolan hela dagarna och när man kommer hem på eftermiddan/kvällen är jag egentligen för trött för att göra annat än att sova, jag försöker verkligen aktivera Honey och Tussen, har tre klätterställningar i tre olika storlekar, en av dom går enda upp i taket. Har också leksaker till dom överallt, hänger från taket, dörrkarmar mm, plus ett otal bollar, papperstussar mm mm... Så ja man kan väl säga att det är katterna som bor här och jag bara är deras rumskamrat...
Men åter till det andra... Fredrik har inte varit hos mig sen i feburari. Han har sagt att han ska bättra sig men det har fortfarande inte hänt ett skit och jag värdesätter handling lååångt mycket mer än ord! Är så jävla less på att flänga å fara! Pratade också med min psykolog och han är rädd att jag håller på att gå in i väggen... Orkar seriöst inte mer nu! Varje gång jag försöker öppna upp mig för Fredrik och berätta för honom hur mycket han betyder för mig så skojar han bort det... Blir så jäkla sårad varje gång!
Har haft svårt för att öppna mig för en partner under många år om jag ens gjort det alls... Brukar kallas för mussla mm... Andra har sett mig som känslokall. Men har man blivit så sårad som jag har blivit så är det väl inte så konstigt att man skyddar sig? Sätter upp murar som näst intill är omöjliga att riva... Är så rädd för att bli sårad igen... Det tog så många år för mig att komma över den förste som fick mig på fall och nu undrar jag hur det ska gå med min andra eftersom jag faktiskt inte känt så starkt för någon innan...
Snälla bara sluta göra mig illa och säg vad det är som är fel istället!!! Är det bara sex du vill ha av mig och är rädd för att jag ska säga nej om det nu skulle vara så?! Är det därför du ibland säger att du älskar mig men så fort jag säger det så skojar du bort det? Är jag bara en leksak? Man börjar ju liksom undra...
Vi har varit tillsammans i åtta månader nu och jag har fortfarande inte fått träffat din familj! Dom visste inte ens om mig förrän i julas! Du har träffat min familj många gånger nu... Fan, nu orkar jag inte mer... Är så fruktansvärt ledsen...
Bara sluta såra mig nu och säg varför du gör som du gör....
Och som att det inte räcker så vet jag inte vart förhållandet med Fredrik är påväg... Han bor i garaget just nu, vilket jag accepterar till 100% för jag vet att bilar är något han brinner för och att på sommarhalvåret så är det såhär. Men varför är det bara jag som får flänga hit och dit bara för att få träffa honom en, max två gånger i veckan?! Jag lämnar mina katter helt ensamma och får bara sämre och sämre samvete över det... Dom är jätteledsna när jag packar väskan för att åka till Fredrik och superglada så fort jag kommer hem... Dom verkar inte heller må bra av att jag flänger som jag gör... Visst, jag åker på eftermiddan, kvällen för att sedan komma tillbaka på förmiddan dagen efter, men tror inte dom mår bra av att jag gör så... Under veckorna är jag i skolan hela dagarna och när man kommer hem på eftermiddan/kvällen är jag egentligen för trött för att göra annat än att sova, jag försöker verkligen aktivera Honey och Tussen, har tre klätterställningar i tre olika storlekar, en av dom går enda upp i taket. Har också leksaker till dom överallt, hänger från taket, dörrkarmar mm, plus ett otal bollar, papperstussar mm mm... Så ja man kan väl säga att det är katterna som bor här och jag bara är deras rumskamrat...
Men åter till det andra... Fredrik har inte varit hos mig sen i feburari. Han har sagt att han ska bättra sig men det har fortfarande inte hänt ett skit och jag värdesätter handling lååångt mycket mer än ord! Är så jävla less på att flänga å fara! Pratade också med min psykolog och han är rädd att jag håller på att gå in i väggen... Orkar seriöst inte mer nu! Varje gång jag försöker öppna upp mig för Fredrik och berätta för honom hur mycket han betyder för mig så skojar han bort det... Blir så jäkla sårad varje gång!
Har haft svårt för att öppna mig för en partner under många år om jag ens gjort det alls... Brukar kallas för mussla mm... Andra har sett mig som känslokall. Men har man blivit så sårad som jag har blivit så är det väl inte så konstigt att man skyddar sig? Sätter upp murar som näst intill är omöjliga att riva... Är så rädd för att bli sårad igen... Det tog så många år för mig att komma över den förste som fick mig på fall och nu undrar jag hur det ska gå med min andra eftersom jag faktiskt inte känt så starkt för någon innan...
Snälla bara sluta göra mig illa och säg vad det är som är fel istället!!! Är det bara sex du vill ha av mig och är rädd för att jag ska säga nej om det nu skulle vara så?! Är det därför du ibland säger att du älskar mig men så fort jag säger det så skojar du bort det? Är jag bara en leksak? Man börjar ju liksom undra...
Vi har varit tillsammans i åtta månader nu och jag har fortfarande inte fått träffat din familj! Dom visste inte ens om mig förrän i julas! Du har träffat min familj många gånger nu... Fan, nu orkar jag inte mer... Är så fruktansvärt ledsen...
Bara sluta såra mig nu och säg varför du gör som du gör....