Alltid är det något!
När jag vaknade idag så såg jag fram emot en härlig ridtur på Milla ihop med Annika och Bellman. Och det verkade som att det skulle bli det, vi red först i skogen ett tag men så såg vi ett par älgar längre bort (hästarna hade inte lagt märke till dem) och hade vi fortsatt i den riktningen så hade vi kommit väldigt nära älgarna vilket vi inte ville riskera så vi vände om. Red in på en annan stig som vi inte kunde följa så länge då den gick över till att bli en mosse, så då valde vi att vända hemåt. Sista biten på vår ridtur var tvunget att tas på vägen vilket brukar gå ganska så bra, Milla kan vara lite tittig och nervös när bilarna kör fort förbi men hon lyssnar och går att hantera. I normala fall... Men då ska det självklart komma en husbil i en j*vla hög hastighet som inte överhuvudtaget släppte gasen när han körde förbi oss! Och då fromligen exploderade Milla, kastade sig runt och satte av som om svansen brann på henne, jag lyckades hålla mig kvar en stund men när hon gjorde ett till kast åt sidan så brakade man ner rätt i asfalten. Dum som jag är så släpper jag inte taget om tyglarna och blir släpad några meter varav Milla får för sig att kasta sig runt igen, den gången fick jag släppa tyglarna för hon höll på att springa rätt över mig... Iväg kutar Milla, Bellman undrar vad sjutton det är som händer och det enda jag kunde göra var att resa mig, borsta av gruset och börja gå efter. Tack och lov hade bilen efter husbilen så låg fart att han kunde stanna, annars hade jag nog inte suttit här och skrivit så att säga... Började i alla fall gå efter Milla och då kommer det en bil bakom mig i rätt hög hastighet, försöker då få honom att stanna genom att göra stopptecken, han bromsade inte ens upp! Då gick jag ut mitt i vägen och ställde mig, inte ens då tänkte han stanna för då försökte han köra förbi på sidan om mig! Och ja, han hade sett mig redan innan jag gick ut i vägen. Tillslut stannar han i alla fall och vevar ner rutan och svär åt mig, varpå jag fick ryta att det springer en lös häst på vägen och att han får sakta ner för att inte få henne över huven. Vilken j*vla häst får jag då till svar, och då sa jag att han får ta mig fan använda ögonen (ja jag var riktigt förbannad på den karln) då körde han vidare och tog det faktiskt lugnare. Tack och lov hade Milla gått upp i skogkanten längre fram och stod där och väntade på oss. Hade inte Bellman varit med så tror jag att Milla hade sprungit hela vägen hem, men nu väntade hon i alla fall. Vi var inte så långt hemifrån så jag valde att leda henne tillbaka så hon fick lugna ner sig och satt upp inne i paddocken istället. Har man åkt av så ska man ALLTID sitta upp efteråt, om man inte ligger medvetslös eller brutit något för då får man nog lugna sig lite, men annars så ska man alltid upp i sadeln.
Efter dessa bravader så tränade jag lite NH med Milla i paddocken och släppte sedan ut henne i hagen igen. Så nu är man hemma, sitter i soffan och har allmänt ont, svullnad och blåmärke på vänster höft och vänster knä, ont i ryggen och stel, ja, en perfekt söndag eller vad säger ni? ;)
