Fortsättning på tidigare inlägg
Nu är jag hemma igen. Har ju jobbat, vart ute på promenad, käkat middag, tvättat och varit på besök hos svärföräldrarna. Det har varit en rätt bra eftermiddag/kväll då man har haft att göra. Man tänker liksom inte så mycket när man har att göra...
Mamma ringde i alla fall förut för att berätta att mormor ska flyttas till Näl i morgon, så då kan man besöka henne oftare <3 Inte för att jag tror hon vet att man är där men det känns på något sätt bättre än att inte besöka henne alls... Hennes peacemaker kommer också att stängas av så ifall hjärtat vill sluta slå så får det det. Självklart känns allt detta så fruktansvärt hemskt, man vill inte inse att det är så illa som det är...Men detta måste man acceptera och just nu vill man bara att livet på något sätt ska gå vidare...
Mormor har alltid funnits där för mig och min bror, hon har varit lite som en extramamma till oss... Hon har alltid bott inom ett avstånd så man bara kunde knalla bort till henne, bli bjuden på hennes underbart goda pannkakor eller vaniljbullar, man visste att mormor alltid fanns där om man behövde prata eller bara fördriva tiden en stund. Alla hennes historier om vad hon hittat på under sitt liv, vilket var en hel del, hon har alltid varit en riktig krutgumma som gjort en massa hyss i sina dar... Just nu vill man bara att hon ska vara där hemma hos sig, se hennes glada leende när man kommer och hälsar på, för hon blev verkligen jätteglad så fort man tittade förbi, hennes ständiga fråga om jag ville ha kaffe och det där : -Nej just det ja! Du dricker ju inte kaffe, och mitt svar: -men det går bra med vatten mormor. Detta accepterade hon väldigt sällan, så jag fick nästan varje gång ta emot ett glas juice eller saft, och självklart fick man inte tacka nej till en liten kaka eller bulle. Hon har varit den bästa mormor man kan tänka sig att ha! Och hon har lärt mig massor! Hon har även berört många människor i sitt liv och hon kommer att bli ihågkommen av många när hon är borta... Åh, jag hade kunnat ge vad som helst för att få kunna säga till henne att jag älskar henne så oerhört mycket och förklara för henne just precis hur mycket hon har betytt för mig! Men nu kan man ju bara hoppas att hon vet detta... Min älskade lilla mormor <3
Vad fint skrivet Malin! Verkligen!